Howdy.
I dag har Elliot och jag tagit oss en liten mini roadtrip inåt mitten av Texas. Vi tog oss inte så långt. Mest beroende på att 10 åringar inte tycker att långa bilturer är det mest underhållande man kan ägna sig åt.
Det låter kul men när man suttit i bilen några timmar så är det där med att sitta hemma med plattan eller att hoppa i poolen rätt lockande.
Men att dra iväg med taket nere, solen skinande, bra musik på spelaren och inga föräldrar i sikte är inte helt fel. Det kan man klara av ett tag.
Det där med proviantering på vägen finns det alltid lösningar på. Det fattas inte affärer efter vägarna här. Men det är ungefär som hemma. Stora kedjor har slagit ut det mesta av det lokala utbudet.
Enda chansen att få i sig glassen innan den smälter är att sätta sig i bilen med AC’n igång. På vägen hem blev det självklart besök på den stora burgarkedjan vars namn börjar på M.
Det är inte alltid solsken här visade det sig på eftermiddagen. Snabbstopp efter vägkanten för att få tak över huvudet alternativt duscha i bilen.
När vi kom hem på eftermiddagen visade det sig att Elliot och jag hade varit rätt smarta. Det hade regnat och åskat mest hela tiden i Austin under tiden vi varit borta.
I början av kvällen fick vi ett rejält åsknedslag någonstans i närheten som slog ut elen i huset en stund. Det kan man leva med men vad allvarligare var, det slog ut internet. Det tog en hel halvtimme innan Micke hittade var nätet kom in i huset. Sen tog han till en standardlösning för att få igång det. Startade om ingångsburken två gånger. Sen var det fixat. Världen återvände till huset.
Talk to you tomorrow from Austin.
Kattvakter laddar för morgonens äventyr. Det är BBQ sås Micke pekar på.
Kattvakt Totte
Kattvakt Johanna
Kattvakt Micke
Totte har tröttnat på allt ätande och pratande. Roadtripparen lite sliten efter ytterligare en dag i bilen. Var ju tvungen att ta mig till Austin.
Här bodde jag i natt. ”Inspirerande” omgivningar.
Men jag fixade dagens projekt vilket var att ta bilder på Cadillac Ranch i Amarillo. Tio till hälften nedgrävda Cadillac av olika årsmodeller. Varför dom är det har jag ingen aning om. Varför skall man se det, ja varför inte, lite kul är det. Han som hittade på måste ha haft rätt kul är han insåg att det kommer folk från hela USA för att spruta färg på dom.
Det märks att resandet har förändrats genom tiderna. Massor med nedlagda mackar. mathak, motell mm. efter vägen.Massor med mer eller mindre raserade byggnader efter vägen.
Nedlagt Motell. En del ser rätt bra ut. Andra ser inte riktigt lika bra ut (ruiner).
Mera nedlagda verksamheter. På en del ställen verkar dom bara att ha låst dörren och gått.
Det är inte alla gånger det går att köra där man tänkt sig. Bara att vända. Längst ned på skylten står INTE Route 66. Jag var nog inte den första att komma hit.
När det här dyker upp är det bara att inse att det är dags att leta upp en alternativ väg. Att ta freway’en som går straxt bredvid är fusk. Ibland finns inget annat alternativ än att ta den stora vägen.
Slänger med några bilder som visar hur platt det är här. Man ser miltals i alla riktningar ibland. Inget bra ställe för backträning.
Platt Oklahoma
Självklart har jag plåtat broar i dag också. Rackarns också nu måste jag plåta varenda bro som finns på vägen. Kan bli jobbigt.
Finns en hel del tjusiga väggmålningar. Tydligen ett ölhak men det har jag ingen nytta av.
Och en annan brovariant.
Är det någon som vill plocka solrosor vet jag var. De vanliga villkoren gäller. Fixa flyg och bil så skall jag peka ut dom på plats.
Det här loket och vagnen såg ut att ha brunnit. Eller så var dom bara väldigt rostiga. Dom har dieseldrivna lok till sina tåg.
Tjusig väggmålning utanför Joplin. Synd på skuggorna av belysningen. Skall försöka photoshoppa bort dom hemma. Sen är det en väggkandidat.
Väggmålningarnas dag idag. Egentligen inte en väggmålning utan en ovanligt stort plakat.
Trodde drive-in bio var nedlagt. Men dom skulle visa Spindelmannen 5. Så jag misstänker att den var igång. Tyvärr inte i kväll, närmaste dag var torsdag och då skall jag vara i Texas. Det hade varit kul att gå (åka) på drive-in bio. Det har jag aldrig varit (åkt) på.
Lite av bronörd är man tydligen. Den här var dom stolta över. Den hade funnits sen 1926. Snart hundraårsjubileum.
Varför jag tog den här bilden har jag ingen aning om. Skyller på att det var en varm dag.
Ibland tar dom i för mycket. Vad har detta med Route66 att göra. Stället var kompletterat med diverse kulisser över en Saloon, gamla bilar mm.
Kolla vilka som står i Tornet. En stormtrooper och Darth Vader. Klart samband med Route66 eller hur. Om dom åtminstone hade stoppat dit en Cowboy och en indian.
kanske nåt för Kristian A. Han gillar väl brandbilar.
Det finns en hel del renoveringsobjekt att ta hem om man känner för det.
Om Kristian A känner för att renovera en brandbil vet jag var ett renoveringsobjekt står. Står han för resan skall jag visa var 🙂
När vägen ser ut så här är det bara att njuta. Händer inte för ofta. Många gånger går Route66 parallellt med freeways. Inte lika kul.
Så här ser skyltarna ut som visar vägen, ungefär. Dom kan se rätt olika ut. Finns ibland, ibland inte. Så här bra är det inte ofta. Kolla räcket under skylten. Någon missade att man skall svänga och försökte pricka skylten.
Allt jag såg av St Louis och det var allt jag ville se. Någonstans där framme hitta jag en skylt som visade vägen ur stan.
Brandbil i St Louis med lamporna igång. Jag såg ingen spännande rök eller nåt.
Tycker att vi skall bygga sådana här broar över ån. Dom nuvarande är lite ”lama”
Bra mycket trevligare än att sitta och nöta Interstate highway. Betydligt lugnare också.
Broarna är mycket ”maffigare” här än hemma.
Bron gick över Ohiofloden. Ca 500 till 700 meter bred. Orkar inte kolla. Som vanligt är det inte huven man ser.
Typisk mainstreet. Körde igenom några stycken idag. Bilen är den lokala sheriffen. Jag tog inte bilden när jag körde, den här gången. Man skall ha tur ibland.
Undrar vad det blir för väder i morgon. Det är i den riktningen jag skall åka.