Hej,

Nu är sydstaterna lämnade så man får väl byta hälsning.

Han som ägde/skötte motellet med den aldrig öppna espressobaren var från Detroit lika med hockeynörd. När han insåg att jag var från Sverige var det lite av röda mattan, Niklas Lidström m.fl. svenskar är ju ikoner i Detroit (Fullständigt obegripligt för er som inte är hockeynördar). Dessutom kunde han lite svensk historia. Kan ha hängt ihop med att han hade en polsk fru. Hockeynörden hade koll på Sigismund, en av Gustav Vasa´s söner som bidde kung i Polen och ville spöa Erik och Johan, tror jag att det var, för att ta över Sverige. Hur många av er har koll på det? Jag kollar när jag kommer hem.

Några ställen har gått ”all in” vad gäller att locka folk som kommer resande efter Route 66. Många ställen har nog funnits i bra många år. Vet inte om resandet ökar eller minskar men inte är det många man möter efter vägen. Blir kanske fler när semesterperioden börjar här. Har för mig att den är senare än vår. Har intrycket av att  var fler ute efter vägarna förra gången jag var här.

Kan det här vara ett matställe med mexikanskt mat kanske? Stället jag käkade på i går hade en skylt med en ko som dekoration på taket. I och för sig ganska praktiskt. Man vet vad man kan vänta sig.

Själva körning mellan samhällena är inte särskilt inspirerade ibland. Sträckningen går ofta parallellt med den nya vägen på en sk. frontroad. Man använde väl den gamla vägen som serviceväg när man byggde den nya. Här är det ju så praktiskt ordnat att det inte finns så många naturliga hinder i vägen när man skall bygga väg. Det är bara att ta två punkter och dra ett rakt streck mellan dom och bygga vägen där.

Lite skillnad på trafiktätheten på den nya och gamla vägen. Men det är bara att plocka på lite musik, ta ner taket och ta det lugnt. Man kommer fram när man kommer fram, inte en sekund tidigare.

Ibland kan det bli lite omväxling. Den som körde var tvungen att ”ta om” ett par gånger innan han kom igenom. Han tyckte säkert att det var jättekul att jag satt där med en kamera. Det bevisar tesen att ”när det går dåligt finns alltid publik. När det går bra ser inget det”. Kollar man noga ser man märket ”Route 66” på muren vid bakänden på släpet.

Körde en bit västerut sen stack jag mot norr. Sitter i Santa Fe, New Mexico. Santa Fe är en av de få städerna där jag spontant känner att här skulle jag vilja vara ett längre tag. Har bara varit här under en del av en dag tidigare nu stannar jag en dag extra här. Borde vara flera men nu är det så illa ordnat att flyget hem inte tänker vänta tills jag har lust att åka med.

Skulle inte ha några problem med att vara här någon eller några veckor. Liknar inte någon av de andra städerna jag sett i USA. Inga höghus mm. Gammal bebyggelse i lagom proportioner. Verkar ha ett rikt kulturliv. Skall försöka dumpa bilen i morgon och knalla runt lite nere på stan. Det är ju bara 90 inflationsgrader

Talk to you tomorrow from Santa Fe.