Hello, how are you today.

Nu börjar verkligheten komma ikapp en. Måndag, regn, första dagen på sista veckan. Nästa måndag Eskilstuna. Känns inte optimalt. Men det är bara att göra något bra av den här sista veckan.

Inser att ett visst mått av seriöst planerande bör infinna sig. Skall vara i Los Angeles senast kvällen den 28 har jag bestämt mig för. Alltid skönt att ha en dag till att packa om i väskorna så att inte flyget har för mycket synpunkter på vikt mm. Gäller att fylla kavajfickor mm med de tunga prylarna om det skulle verka kritiskt. Dom har regler för hur mycket bagage får väga men inte hur mycket jag får väga. Kameran på axeln och objektiven i fickorna så har man sparat ett 2 till 3 kilo direkt.

Jag är fortfarande i Williams. Tog en ”vilodag” här. Nästa stopp blir i Kingsman hos Sam och Monica. Det är om dom fortfarande driver motellet ”El Trovatore”. Var ute och åkte med dom en dag förra gången jag var här. Tanken då var att vi skulle testa en utflykt för turister dom planerade men det slutade med att vi åkte runt i tre stater och blev borta hela dagen och kvällen.

Det händer skumma saker här. Jag såg en postbil märkt ”US postal service”. Den körde omkring och delade ut paket och post och tog dessutom emot posten från motellet. Lite skumt, har ni sett något sådant hemma 🙂 Dom tar tydligen ordet service på allvar här.

Har gjort en liten empirisk undersökning över det där med med rörliga motell. När jag gick in på Sultana Bar för att reda ut det där med den lokala ölen låg motellet där jag bor till vänster på huvudgatan, när jag gick ut låg det till höger. Något skumt är det. Kanske ett Karlbergssyndrom eller hur Micke och Håkan?

Det där med lokala öl är utrett. ”Grand Canyon Coffe Bean Stout” slinker lätt ner, det gör dom andra från Grand Canyon bryggeriet också. Det jag också konstaterade var att bartendern inte förstår ordet ”small” han var programmerad till att hälla upp ”pint”. Det är bara att offra sig för att inte göra sig osams med lokalbefolkningen.

Tur att det finns stavningskontroll, lite tungt är det att knacka ihop det här.

Jag lovade eller hotade i går med en frosseri Williams Route 66 i går, håll till godo eller hoppa över. Tänk på att jag har gått i regnet (det kom flera droppar) hela huvudgatan både dag och kväll för att försöka ge en bildbeskrivning över ”Williams by night and day”.

Någon som fick dåligt samvete, bra det var min mening.

 

  Cruisers Cafe 66 ett av de mer populära matställena i stan. Dom kör Route 66 och 50 tal fullt ut. Bikers är välkomna.

Underhållare för kvällen.

Stan är rätt stolt över att vara den sista att ”köras” över av Freeway¨n.

Nämen se där har vi ju Sultana Bar.

En hyfsad beskrivning över sträckan jag åkt. har hunnit till halva Arizona så det är bara en stat kvar.

Det syns att dom gillar det där med Route 66 och neonskyltar

Drömåket för många i min generation. Hade en klasskompis som hade en när jag bidde ingenjör. Han och jag smet ut till den och lyssnade på när Stenmark åkte nerför backarna. Officiellt är det en ”Ford Farilane Crown Victoria” allmänt kallad kromvicky. Har stått på samma ställe här i 4-5 år. Jag tror att det är en 56:a.

Cruisers Cafe på kvällskvisten.

Finns inga bevis för att the King is dead. Jag såg honom båda kvällarna när jag gick hem från Sultana.

Får ta ett allvarligt samtal med bolaget hemma om att importera en eller ett par lådor. Dom kastar väl ut mig snart när jag kommer och ber dom skaffa fram konstiga ölsorter. Lyckas jag med att få hem ölen tar jag med mig en låda tills nästa planerade ”spontanfest”.

Bikers är alltid välkomna.

Och vad har en italiensk bistro med det här att göra. Trodde dessutom att bistro var franskt. Man skall inte vara petig. Anything goes.

Huvudgatan, det man kan se är att bensinen är betydlig dyrare här än annorstädes. Anything goes.

Till och med Volvo ser bättre ut i neonljus. Rent principiellt ”I hate neonljus” det är ett elände att ta bilder i. Färgjusteringar kan vara rena mardrömmen. Förresten jag bor på The Lodge.

Have a good one.

Talk to you tomorrow from Kingsman Arizona.