Howdy.

Ytterligare en riktigt ansträngande dag i Södra Texas. Som vanligt måste man hänga vid poolen ett tag, jobbigt jobbigt. Sen blir man hungrig. Då skall man välja restaurang att äta på. Ytterligare tuffa beslut att ta. Nu hade Johanna som tur var läst på så att hon kunde snabbt ta beslutet att det var ”Salty Sow” som fick äran av ett besök. Jag är inte helt överens med Google hur det skall översättas. Google tycker att det skall vara ”Salt såg”. Inte en chans. Det skall vara ”Salta suggan” eller nåt liknande enligt min svengelska.

Klart att det skall åkas nedcabbat in till stan. Det gäller att göra en storstilad entré.Vissa konsekvenser finns det med att åka utan tak i motorvägsfart. Att hissa upp rutorna förstör grejen. Totte tycker att tak är helt onödigt på bilar bara musiken är tillräckligt hög så man hör ordentligt.

Sen kom skyfallet. Det där med tak är nog inte helt fel. Snabbt in på ett ställe och få till det där med tak. Vi kunde konstatera att det tar alldeles för lång tid att få upp taket när man sitter i regnet. Men det är varmt så någon större katastrof är det inte. Entrén fick bli  lite diskretare.

Som förväntat var ”Salty Sow” väl värt ett besök. Det får åka upp på listan över matställen att besöka om man råkar ha vägarna förbi Austin någon gång.

Efter maten åkte vi till centrum av stan för att se när ett antal, jag räknade till 334 768 stycken någon annan får kontrollräkna, fladdermöss ger sig av för att jaga mat. Det är en begivenhet varje kväll och samlar en hel del folk. Fladdermössen har hittat sitt sovställe under en av broarna i stan. 

Det  fattas varken fladdermöss eller folk som vill titta på dom. Vet inte om det stora antalet som var där och tittade berodde på att det var söndag och folk tog det som en söndagsutflykt.

Jag underskattade kanske antalet fladdermöss. Jag får plussa på 356 stycken. (Nu har jag kollat. Det var visst runt 1,5 miljoner. Skyller på att jag hade fel glasögon på mig.)

Lika kul att åka hem utan tak som dit. På ditvägen duscha håret på hemvägen torka det. Riktigt smart. Totte börjar se lite sliten ut av det hårda livet med att behöva vara i poolen varje dag och sedan att behöva gå ut och äta nästan alla kvällar.

Eftersom jag ger mig ut på vägarna i morgon tänket jag visa lite av området där jag våldgästat några dagar.

Det här är huset straxt utanför centrala Austin som Linus och AnneLi bor i och där katten Illidan bestämmer.

I’m the boss. You are the caretaker.

Måste slänga in en varningsskylt. Man skall inte drunkna på området.

Talk to you tomorrow from somewhere.